Hej på er läsare!

 

Två veckor har förflutit och de har innefattat massor av saker: några bra och några sämre.

 

Jag har haft underbara dagar på jobbet med massor av härlig undervisning med idogt arbetande elever. Kollegorna stimulerar mig eller uppmuntrar mig på alla sätt. Eleverna ger mig glada skratt och ibland lite gråa hår, men de är fantastiska att jobba med. Mycket har fixas på jobbet med planeringar och sorteringar. Skönt! Jag var på skolresa med hela skolan och kollegorna till Wanås och de fick göra lite olika aktiviteter där, jätteroligt.

 

Träningen har rullat på i vanlig ordning med judo i Älmhult och i Knislinge. Jag har också tagit fram svärdet några gånger och tränat iaido. Det känns märkligt nog väldigt bra med svärdet och energin är stor med tanke på att i mitten av november blir det ett nytt försök till 2:a dan i iaido för mig. Den här gången SKA det gå vägen! I december ska jag hjälpa Anders till 3:e dan i judo och i januari blir det test till 1:a kyu i jodo.

 

Förra helgen var jag i Göteborg och deltog i en yoga festival, den här gången var jag med två dagar. Precis som förra året var det jag, min bror, hans tjej och min syster som deltog. Festivalen heter Prana och innefattade en massa olika sorters yoga. Jättespännande! Yoga fu, Yin yoga och SUP yoga. Den sistnämnda var inte min favorit, det blir nog inte igen - men skoj var det den här helgen i alla fall. Kul att ha hittat ett forum som vi alla har bundits till på något sätt. Yoga är en spännande träningsform och mer energikrävande än vad man tror. En vacker dag blir jag kanske yogi istället....ingen vet.

 

Tråkigheterna då?

 

1). En vän till mig i Älmhult som jag nästan fick lite känslor för fram tills hon berättade att hon skulle flytta tillbaka till Filippinerna igen. Då lade jag ner det. Då fick jag plötsligt veta att hon fått lite deltidsjobb en period i Gislaved och där träffat sin kärlek. Fy, det var tungt att se och läsa på Facebook om detta - jag ångrade bittert att jag inte tog steget och sa att jag var kär i henne. Nu kommer hon att flytta iväg snart så jag slipper tänka på det, men frågan är om jag har lust att umgås med henne nu. Jag kommer bara bli så fruktansvärt svartsjuk på allt om jag gör det. Jag vet att det låter konstigt, men så känns det. Bara att försöka gå vidare...

 

2) Förra året skrev en elev till mig en massa strunt om mig på nätet, detta åtgärdades med samtal av min chef med berörda föräldrar och det verkade lugna ner sig. Nu verkar hon ha börjat igen. Ett par av mina elever visade mig ett inlägg som hon hade skrivit och det var inte särskilt roligt att läsa. Jag kommer gå vidare med detta. Min chef och jag har haft ett mycket förtroligt samtal och jag har fått släppa ut nödvändiga tårar. Kanske är det dags för flera åtgärder...det märker vi. Lite tufft just nu.

 

3) Ibland blir man ständigt påmind om hur ensam man är i sitt liv ibland. Jag fyller livet med massor av träning, musik och annat skoj och det är helt underbart. Men stundom tänker man på det där med förhållanden och hur det kommer sig att man är så ensam i sådant. Jag har genomgått många förhållanden och alla förhållandena har inte varit solskenshistorier direkt. Vissa av dom har varit tyngre än andra för mitt sinne och andra har varit enklare. Men vad de alla har haft gemensamt är att de inte har varit särskilt långvariga - med undantag från tre stycken. Jag märker att de har satt sina spår eftersom jag idag är så väldigt tveksam till att hitta någon kärlek för jag vet hur det kan sluta och hur hemskt det kan vara emellanåt. Samtidigt trivs jag med friheten att komma och gå som jag vill med alla mina intressen. Som Mikael Wiehe sa en gång: "Jag vill vara fri men klarar inte av att vara ensam". Visserligen vet jag att jag inte är ensam. Jag har en underbar familj som älskar mig, jag har underbara vänner, fantastiska kollegor och andra människor som stöttar mig i mitt liv. Men längtan finns där ibland efter att komma hem till en varm och underbar famn att krypa in i och få känna sig lite mera älskad på det där speciella sättet ni vet.

 

Det var skönt att skriva av sig lite och få fälla några tårar samtidigt. Det är lite som terapi för mig det där att skriva av sig ibland. Idag ska jag åka på ett ju-jutsu läger i Höör för att få annat att tänka på än det här eländet jag nu har skrivit om. Ibland blir mina texter lite mörkare, men jag delar bara med mig av mina tankar och delar av mitt liv. Inget liv är ständigt ljust (även om alla förtjänar att ha det så).

 

Ha en skön helg!

Over and out! // Jimmy Spelman

 

 

Hej på er alla!

 

Veckan som har gått har bjudit på jobb, träning och en del musicerande.

 

Jobbet har börjat komma igång på allvar och jag känner nu att man har hittat en bra struktur för arbetet och vad vi ska göra med eleverna. Planeringen går så mycket lättare på det sättet. Det är riktigt härligt. Alla ämnena har kommit igång på olika sätt. Det som inte har fungerat helt är tyvärr bussturerna. Mina elever får åka en del buss till viss undervisning och därför blir det en del krabb med detta. Planeringen har inte alltid varit den bästa, man har planerat schemat för eleverna först och sedan bussturerna. Förhoppningsvis kommer detta att lösa sig i nästa vecka. Man får tänka så, det har jag lärt mig med åren. Man kan inte bara haka upp sig, oroa sig och tro att saker inte kommer fixa sig. Man måste se framåt och hoppas lite också. Nåja, jag trivs ändå på mitt jobb.

 

Träning har också plockats in den här veckan. Älmhults Judoklubb har slagit upp sina portar för terminen och träningen i Knislinge har också kommit igång på riktigt. Träning i Älmhult är måndagar och torsdagar, träning i Knislinge är onsdagar och fredagar. Jag får fyra träningspass i olika längd varje vecka, det känns bra. Igår var vi dessutom i Broby jag och några klubbkamrater från Knislinge och visade upp oss lite extra för att locka lite nya medlemmar. Jag tror att vi fick några intresserade elever som ville börja hos oss. Det är skönt att röra på sig och det börjar kännas bättre i kroppen nu också. Mat och träning är viktigt att sköta för att få en bra kropp. Men jag hoppas inte att tjejer bara skulle bli kära i mig för min kropps skull, det handlar ju om så mycket mera... Musicerandet har också fått sin beskärda del, dels på jobbet och dels här hemma.

 

Jag har fått lite problem med min rygg också. Varje morgon när jag vaknar har jag ont i ryggslutet. Jag fick bekymmer med detta sedan jag kom hem efter näst sista semesterveckan. Jag fick då tips att vända på madrassen och dessutom vända sängen helt om. Sängen, som jag köpte när jag och Marica var ihop, var uppdelad i två halvor. Då behövde jag en mjuk madrass och Marica behövde en hård. Men nu är det jag som behöver en hårdare eftersom jag har gått ner en del i vikt sedan dess. Mamma och pappa hjälpte mig att svänga om sängen när de var här för två veckor sedan. Jag har sedan dess sovit med hårdare säng, men dessvärre har inte det hjälpt mig särskilt bra ännu. Jag kan sova om nätterna, men när jag vaknar har jag ont i ryggslutet. Jag får väl prova en månad eller något innan jag gör något åt det, det kanske behövs lite tid att vänja kroppen. Vi får väl se...

 

När det gäller kärlek så finns det inte mycket att tala om för min del. Just nu har jag fokus på mig, mitt jobb, min träning, mitt musicerande och till viss del även mitt slöjdande. Kärlek hinner jag inte med och dessutom har jag svårt att tro att någon tjej skulle trivas med mig. En person som jobbar hela dagarna och som dessutom tränar fyra dagar i veckan kan väl ingen intressera sig för. Visserligen tror jag att man anpassar sig när man väl hittar kärleken, men ändå. Jag har svårt att se mig själv som en partner till någon. Jag har haft ganska många förhållanden, 8 stycken, med varierade längder. Jag har nog haft otur med dom tidigare förhållandena för de har inte alltid varit friktionsfria. Inga förhållanden är ju friktionsfria i och för sig men emellanåt har de fått mig att må mer dåligt än bra och då inser man till sist att det är bättre att dela på sig. Vissa förhållanden har givit mig mycket glädje i och för sig, och emellanåt ser man tillbaka och minns de där glädjeämnena som då fanns. Det är nog viktigt att göra så ibland för att man ska känna att tiden med förhållandet inte var bortkastad tid helt. Men någon plats för förhållanden finns det inte i mitt liv just nu. Men jag klagar inte: jag har jobb, bil, fritidsintressen, mat på bordet, tak över huvudet, en familj som älskar mig och vänner som tycker bra om mig. Det är bra så just nu =).

 

Sådär, det var väl allt för nu. Nu väntar en lång söndag med förhoppningsvis fint väder. Kanske tar en promenad idag, kanske tar det lugnt, kanske förbereder lite inför arbetet i veckan - vi får väl se.

 

Over and out! // Jimmy Spelman