TVÅ VECKOR AV BLANDADE KÄNSLOR...

Hej på er läsare!
 
Två veckor har förflutit och de har innefattat massor av saker: några bra och några sämre.
 
Jag har haft underbara dagar på jobbet med massor av härlig undervisning med idogt arbetande elever. Kollegorna stimulerar mig eller uppmuntrar mig på alla sätt. Eleverna ger mig glada skratt och ibland lite gråa hår, men de är fantastiska att jobba med. Mycket har fixas på jobbet med planeringar och sorteringar. Skönt! Jag var på skolresa med hela skolan och kollegorna till Wanås och de fick göra lite olika aktiviteter där, jätteroligt.
 
Träningen har rullat på i vanlig ordning med judo i Älmhult och i Knislinge. Jag har också tagit fram svärdet några gånger och tränat iaido. Det känns märkligt nog väldigt bra med svärdet och energin är stor med tanke på att i mitten av november blir det ett nytt försök till 2:a dan i iaido för mig. Den här gången SKA det gå vägen! I december ska jag hjälpa Anders till 3:e dan i judo och i januari blir det test till 1:a kyu i jodo.
 
Förra helgen var jag i Göteborg och deltog i en yoga festival, den här gången var jag med två dagar. Precis som förra året var det jag, min bror, hans tjej och min syster som deltog. Festivalen heter Prana och innefattade en massa olika sorters yoga. Jättespännande! Yoga fu, Yin yoga och SUP yoga. Den sistnämnda var inte min favorit, det blir nog inte igen - men skoj var det den här helgen i alla fall. Kul att ha hittat ett forum som vi alla har bundits till på något sätt. Yoga är en spännande träningsform och mer energikrävande än vad man tror. En vacker dag blir jag kanske yogi istället....ingen vet.
 
Tråkigheterna då?
 
1). En vän till mig i Älmhult som jag nästan fick lite känslor för fram tills hon berättade att hon skulle flytta tillbaka till Filippinerna igen. Då lade jag ner det. Då fick jag plötsligt veta att hon fått lite deltidsjobb en period i Gislaved och där träffat sin kärlek. Fy, det var tungt att se och läsa på Facebook om detta - jag ångrade bittert att jag inte tog steget och sa att jag var kär i henne. Nu kommer hon att flytta iväg snart så jag slipper tänka på det, men frågan är om jag har lust att umgås med henne nu. Jag kommer bara bli så fruktansvärt svartsjuk på allt om jag gör det. Jag vet att det låter konstigt, men så känns det. Bara att försöka gå vidare...
 
2) Förra året skrev en elev till mig en massa strunt om mig på nätet, detta åtgärdades med samtal av min chef med berörda föräldrar och det verkade lugna ner sig. Nu verkar hon ha börjat igen. Ett par av mina elever visade mig ett inlägg som hon hade skrivit och det var inte särskilt roligt att läsa. Jag kommer gå vidare med detta. Min chef och jag har haft ett mycket förtroligt samtal och jag har fått släppa ut nödvändiga tårar. Kanske är det dags för flera åtgärder...det märker vi. Lite tufft just nu.
 
3) Ibland blir man ständigt påmind om hur ensam man är i sitt liv ibland. Jag fyller livet med massor av träning, musik och annat skoj och det är helt underbart. Men stundom tänker man på det där med förhållanden och hur det kommer sig att man är så ensam i sådant. Jag har genomgått många förhållanden och alla förhållandena har inte varit solskenshistorier direkt. Vissa av dom har varit tyngre än andra för mitt sinne och andra har varit enklare. Men vad de alla har haft gemensamt är att de inte har varit särskilt långvariga - med undantag från tre stycken. Jag märker att de har satt sina spår eftersom jag idag är så väldigt tveksam till att hitta någon kärlek för jag vet hur det kan sluta och hur hemskt det kan vara emellanåt. Samtidigt trivs jag med friheten att komma och gå som jag vill med alla mina intressen. Som Mikael Wiehe sa en gång: "Jag vill vara fri men klarar inte av att vara ensam". Visserligen vet jag att jag inte är ensam. Jag har en underbar familj som älskar mig, jag har underbara vänner, fantastiska kollegor och andra människor som stöttar mig i mitt liv. Men längtan finns där ibland efter att komma hem till en varm och underbar famn att krypa in i och få känna sig lite mera älskad på det där speciella sättet ni vet.
 
Det var skönt att skriva av sig lite och få fälla några tårar samtidigt. Det är lite som terapi för mig det där att skriva av sig ibland. Idag ska jag åka på ett ju-jutsu läger i Höör för att få annat att tänka på än det här eländet jag nu har skrivit om. Ibland blir mina texter lite mörkare, men jag delar bara med mig av mina tankar och delar av mitt liv. Inget liv är ständigt ljust (även om alla förtjänar att ha det så).
 
Ha en skön helg!
Over and out! // Jimmy Spelman