Hej på er trogna läsare!

 

Sedan 10/9 har det hänt en del saker igen...

 

De senaste veckorna har det varit en hel del träning. Judoträningen har varit det som har dominerat mest - både i Älmhult och i Knislinge. Det rullar på i alla avseenden och jag känner att jag rör på mig ganska mycket nuförtiden. Det är något som känns väldigt bra. På tal om judo så har den senaste helgen också dominerats av judo. Jag gick en regelkurs i Skurup igår och idag gick jag en kurs i Kime no kata med Iura sensei. Jag ska ställa upp som kastdocka för den som var min kastdocka till 1:a dan, då ska jag kunna Kime no kata och Katame no kata (åtminstone delen som uke gör).

 

Förra helgen åkte jag till Glimminge utanför Simrishamn för att delta i ett helgläger i iaido för Takao Momiyama. Jag fick mycket nya tips och inte minst väcktes en del tankar som berör mina närmaste planer för gradering inom iaido. Jag känner att jag får vänta med att gradera till 2:a dan till nästa år, men 2:a kyu i jodo kommer jag genomföra i år. Jag har dessutom köpt en jododräkt och en bok om jodo som jag tränar emellanåt.

 

En annan sak som har hänt mig vill jag också nämna här. Jag har den senaste tiden haft kontakt med en kvinna som tränar judo på en ort i närheten av mig. Hon skriver ofta till mig på Facebook och när vi ses får jag alltid en varm kram av henne. Den här veckan kom hon till Knislinge för att träna med oss vilket hon trivdes mycket med. Hon ska visst komma den här veckan också vilket är skoj. Jag tänker en del på henne och blir ofta väldigt glad över att tänka på henne. Jag funderar ibland på om det är så att hon är intresserad av mig, men det är inte säkert att hon är det. Hon är kramgo och trevlig mot alla som hon träffar inom judo. Men jag medger att det skulle vara fantastiskt roligt om hon vore intresserad av mig. Å andra sidan vet jag inte om jag är så intresserad av något förhållande just nu. Usch vad svårt det är! Jag vågar inte fråga henne om det är så som jag tror, för skulle det vara så att hon inte är intresserad så skulle det bli så pinsamt, vet inte om jag skulle vilja umgås med henne efter en sådan sak om hon skulle säga nej. Hellre att då njuta lite av att jag blir så glad av att hon vill träffa mig och krama om mig ibland - så får vi se sedan vad som sker. =)

 

Innan jag packar ihop: Jag ligger nu på 76,4 kg - snart är jag nere på 75 kg som är mitt mål! =)

 

Det var allt för den här gången! Vi hörs en annan gång!

 

Over and out! // Jimmy Spelman

Hej alla läsare!

 

Innan jag går in på vad som hänt den närmaste veckan måste jag få berätta om en intressant upplevelse som jag genomförde förra helgen. Jag, min syster, min bror och dennes sambo deltog på en yogafestival. En upplevelse som innebar fyra intressanta yogapass, ett sångpass, en konsert med Titiyo samt en efterföljande god middag på en indisk restaurang. Fantastiskt kul att få dela en sådan upplevelse med sina syskon, inte så ofta vi gör saker tillsammans alla tre. Dagen därpå fyllde brorsan 40 år så vi var ute på stan och tittade i affärer, fikade och åt en god middag på kvällen innan jag skulle bege mig med tåget iväg till Älmhult. Om ni nån gång trott att yoga handlar om att bara sitta och meditera - prova yoga istället så kommer ni att märka vilken fantastisk träningsform det är. En otrolig upplevelse!

 

Den nuvarande veckan har varit en intressant vecka hittills (helgen kvarstår ju). Mitt jobb är helt fantastiskt. Jag har fina kollegor och underbara barn som jag har den stora glädjen att träffa varenda vecka. De är duktiga, arbetsamma, påhittiga och visar mig respekt. Vi har haft lite problem med maten så här i början på skolan. I torsdags serverades barnen grön ärtsoppa med smörgås. Jag tycke den var god, men lite pepprig. Efter att jag hade ätit satte jag mig på lärarrummet vid min arbetsplats. Då kommer ett gäng av tjejerna från klassen in till mig och säger att de inte blev mätta och var jättehungriga. Jag hade kvar av tiden innan det var dags för lektion så jag knatade iväg till den enda affären i byn och köpte dom varsitt stort, grönt äpple. Jag möttes med jubel när jag kom tillbaka. Vi arbetade sedan på som vanligt i klassen. På kvällen fick jag ett meddelande från en förälder som gjorde mig alldeles varm och lycklig i hela hjärtat. Hon skrev ett stort tack till mig och att det värmde hennes mammahjärta att jag gjorde denna insats, sådana som jag gör livet värt att leva. Jag träffade mamman sedan dagen därpå och hon berättade igen hur tacksam hon var, att hon hade talat med kostchefen och berättat om min insats samt den dåliga maten. Om det var denna insats som krävdes för att få ordning på vår skolmat så känner jag att jag gjort en större insats än vad jag nånsin trott. Jag har ett hjärta i kroppen, vill att alla ska ha det bra i världen och har jag nu gjort mina elevers skoltid lite bättre så kommer jag leva länge på detta.

 

Träningen i Älmhult har startat på nytt. Vi har nu träning på måndagar för knattar och fortsättningsgruppen. Torsdagarna har vi nu också öppnat ett extra pass i veckan för fortsättningsgruppen. Jättebra och spännande med en sådan utökning, jag vill gärna satsa på de elever som vill lite mera. Jag själv får ju mer träning på det sättet också. Jag kommer träna i Knislinge onsdagar och fredagar (ibland kanske jag hoppar någon av dessa dagar om det skulle vara tungt). Jag drillar mig med mitt nya svärd och med mina stavträningar för fullt också. I december ska jag försöka gradera till 2:a dan i iaido och 2:a kyu i jodo.

 

Jag skrev att det har varit sorg också, jag måste väl nämna det lite också. Jag råkade få syn på en film som jag en gång fick av en person. När jag såg den då fick jag glädjetårar i ögonen. När jag nu såg den greps jag av ångest, depression och nedstämdhet. Jag tänkte på hur dålig jag var som partner mot denne, vad jag kunde ha gjort bättre och hur det verkligen kommer sig att jag är ensamstående då. Men lyckligtvis har jag vänner och familj som stöttar mig och mina depressioner blir sällan långvariga. Saker som värmt mig den här veckan väger upp detta. Jag trivs som ensamstående just nu men ibland undrar man ju varför. Men som det är nu är det skönt att leva ensam i lägenheten. Jag kommer och går som jag vill, tränar när jag vill, jobbar hur länge jag vill, spelar vilken musik jag vill, äter den mat jag tycker om och pratar med de jag vill prata med. Livet leker!

 

Det var allt för den här gången. Kanske blir fler inlägg i helgen - man vet inte.

 

Ha det så bra! // Jimmy