Hej på er!

 

Nu är det dags för årets sista inlägg. Just nu sitter jag med ganska nedstämda tankar i huvudet. Jag har ju pratat med er om Jane förut. Det verkar nästan nu som om att hon tycker att när vi väl ses så ska hon och jag bli ett par. Jag sa till henne då att jag vill inte åka dit med den stressen av att man måste ge ett besked om hur man vill leva sitt liv med en annan person. Hon bor 1 000 mil bort, hennes kultur är annorlunda, hennes liv är med begränsat än mitt, risken finns att när vi väl har träffats så vill hon inleda ett förhållande. Hon säger att hon inte ska kräva någon hjälp, att hon kommer att klara sig själv med att fixa jobb, att hennes uppgift är att göra mig glad. Problemet är att det är lätt att säga en sak bara för att någon ska bli intresserad, det är ett bra sätt att dölja sin desperation efter en man i sitt liv. Det är lätt att lura någon in i en fälla vilket detta känns som. Jag har kanske felaktiga meningar, men tyvärr har mina misslyckade försök till att inleda ett förhållande mörkat mitt sinne och får mig att känna oro för lätt. Samtidigt har man börjat vänja sig vid ensamheten och om jag en dag ska finna någon så blir det att ta det väldigt sakta och i min takt som gäller. Det måste kännas bra, det måste kännas kravlöst och det måste vara rätt tempo i alla avseenden. Vi tar en sak i taget.

 

Nu ska vi summera året som har varit. Under detta år har jag:

- Umgåtts med min underbara familj och med mina fantastiska vänner.

- Tränat judo i både Älmhult och Knislinge.

- Graderat upp duktiga judoelever till nya grader - de har gjort mig stolt.

- Blivit uppdaterad inom judo och blivit klubbinstruktör (får gradera elever ända upp till brunt bäte i judo).

- Hjälpt en träningskompis att ta 3:e dan i judo.

- Uppdaterat min elitinstruktörslicens inom ju-jutsu.

- Tränat mycket iaido, åkt på flera läger och graderat till 2:a dan i iaido.

- Deltagit i jodo-SM och iaido-SM.

- Arbetat i Killeberg med fantastiska ungar och underbara kollegor.

- Knytit nya kontakter inom musikens värld.

- Spelat på spelmansstämma, spridit glädje med min musik på alla sätt.

- Spelat på ett bröllop mellan två av mina bästa vänner.

- På allvar tagit tag i mitt nyckelharpsbygge och arbetat med min andra nyckelharpa.

- Varit på väg in i ett förhållande, men stoppat innan det gick för långt.

- Släktforskat lite, träffat ytterligare en släkting och börjat få lite mer energi till detta.

- Börjat spara pengar till en resa till Asien inom en ganska snar framtid.

 

Låter som om jag har haft en hel del att göra den närmaste tiden. Jobb, träning, musik, slöjd, vänner och familj. Det är det mitt liv består av och det känns helt underbart. Nu är det bara att invänta det nya året denna årets sista skälvande dag. Vad är på gång nästa år då?

- Mer träning, mer graderingar, mer arbete, mer musik, mer glädjespridning, mer slöjd och mer umgänge med familj och vänner. Det är vad jag vet just nu i alla fall.

 

Ta hand om er och GOTT NYTT ÅR!!!

 

Over and out! // Jimmy Spelman

Hej på er alla glada!

 

Dags för att rapportera lite om det som har hänt den närmaste tiden.

 

Först och främst: Anders och jag var i Stockholm den 9/12 och visade upp oss för riksgraderingskommittén. Tanken var att Anders skulle göra ett test till 3:e dan. Först fick Anders och de andra sex som testade visa vad de kunde i randori (fri fight) både sittande och stående. Därefter visades kata i omgångar. Anders visade Katame no Kata och Kime no Kata med mig som kastdocka. Som sista del var att visa sina tekniska färdigheter och specialblock också med mig som kastdocka. De olika momenten avlöstes med en massa väntan. Så småningom delgavs vi resultatet: alla hade klarat sitt test. Anders kan nu titulera sig som 3:e dan i judo. Tanken är att det är min tur nästa runda: Jag ska försöka ta 2:a dan i judo om ungefär ett år. Allt beror på hur det känns.

 

Helgen därpå åkte jag till Öland för att fira min lilla mamma som fyllde 60 år. Hon, Pyttesyster och min brors sambo åkte på SPA i Ekerum. När de kom hem tog vi en fika och senare på kvällen blev det trerättersmiddag. En mysig helg på Öland. Dessutom visade sig en annan sak: När jag kom till Öland och började lasta in mig så kom en liten lurvig sak på fyra ben galopperande mot mig. Mamma och pappa har köpt en hundvalp, en liten cairn-terrier som heter Cilla. Hon är en riktig sötnos =).

 

Veckan därpå var det sista veckan på jobbet. Den handlade mycket om att göra klart, fixa och dona och liknande. Andra saker som hände var att jag höll i ett pass judo, vi hade julklappsutdelning, julfest (film och godis) och julquiz. Vi övade också en hel del på avslutningsmaterialet och avslutningslåtarna. Jag övade lite extra med elevernas musiklärare. Jag åkte hem till henne där vi spelade igenom materialet, fikade lite och sedan jammade lite extra så det blev en trevlig kväll på alla sätt. Avslutningen blev jättemysig och alla eleverna gjorde en fin insats. Mina elever sjöng "The Little drummer boy" vid intåget med levande ljus och senare sjöng de "Julen är här". Jag är stolt över att vara deras lärare.

 

Efter sista arbetsdagen åkte jag till Öland där jag nu är. Jag har den här veckan ägnat mycket tid åt träning i iaido och jodo. Jag har passat på att filma mina insatser. Jag tycker det är skoj att se hur jag har utvecklats i min träning. Jag lyckades ju ta 2:a dan i iaido i november. Jag ser att grundkatorna Zen Ken Ren Iai fungerar bra, Muso Shinden Ryu Shoden fungerar skapligt bra och Muso Shinden Ryu fungerar ganska bra. Det är ju så att det man tränar mest blir man säkrast på. Men mina kunskaper i iaido är ganska stora numera. Jodoträningen sträcker sig till grundteknikerna Tandoku dosa och Sotai dosa samt kata Zen Ken Ren Jodo kata 1 - 10 och kata 12. Tanken är att försöka gradera till 1:a kyu i jodo i februari. Jag kommer att imorgon träna med mina träningskamrater jodo och iaido. Min syster och jag har simmat i badhuset (1 000 meter) och om ett par timmar ska vi köra lite yoga. Mycket träning på olika sätt i form av iaido, jodo, simning, yoga och även lite promenader.

 

Men har du inte firat någon jul då? Jo det är klart. Vi har ätit god mat, skrattat, bakat, gjort godis, sett på tv och haft andra roligheter för oss också. Vi har också busat med hundvalpen och gosat med den gamle katten. Dessutom har jag träffat en syssling, Lola Karlsson. Hon är barnbarn till en av min farfars bröder. Vi pratade, fikade och skrattade. Jag fick en del information som jag sedan antecknade och sammanfattade sedan hemma vid datorn. Annat jag har planerat är den kommande judoterminen i Älmhult. Jag har även renskrivit anteckningar från kurser som jag har gått - assisterande klubbtränare och klubbtränare i judo och elituppdateringskursen. detta projekt har hängt över mig ett tag, men nu har det blivit klart och det känns bra tycker jag. Syrran och jag ska nog simma en gång till och även spela och sjunga lite innan vi åker till våra respektive hem igen.

 

Som ni märker: Jimmy Spelman ligger sällan helt på latsidan. Det är projekt på gång hela tiden och faktum är att det faktiskt då jag mår som bäst. Och mår man bra ska man ju inte ta bort det som gör en glad och välmående. Eller hur?

 

Jane på Filippinerna då? Jag har den senaste tiden funderat en hel del på detta och det finns många sidor hos Jane som jag gillar. Hon är snäll, omtänksam, verkar ta hand om sina medmänniskor, humoristisk och verkar kunna ge mycket kärlek. Men det finns saker som gör mig osäker. För det första bor hon 1000 mil bort från mig och det gör det hela ganska komplicerat att lära känna henne. Det andra är att hon kommer från en annan kultur och från ett land där det finns ganska begränsade möjligheter att utvecklas eller att förverkliga sina drömmar. Det finns en risk att Jane ser mig som en räddare från ett liv i misär och elände, en chans att komma bort från Filippinerna och kanske få andra möjligheter. Jag har ju större möjligheter att utvecklas och förverkliga mina drömmar än vad hon har. Om det är så att hon är lite extra snäll, kärleksfull och omtänksam bara för att jag ska bli intresserad av henne, gifta mig med henne och rädda henne från ett liv i misär så är jag inte intresserad. Jag är gärna hennes vän, åker till Filippinerna och träffar henne. Jag känner mig lite dum som gjorde som jag gjorde, men samtidigt måste man vara ärlig både mot sig själv och mot Jane, för bådas skull. Hon verkar inte ha påverkats negativt av detta. Vi får väl se vad som sker framöver.

 

Så är det med mig just nu. Det kan hända att detta blir sista inlägget för 2017, men jag lovar ingenting. Jag tror jag skriver några rader på nyårsafton också. Så därför lämnar jag er nu för nu. Vi hörs på nyårsafton!

 

Over and out! // Jimmy Spelman

 

 

Hej på er vänner och alla andra som läser!

 

Sitter uppe klockan 4 på morgonen och har bekymmer med lite rinnande näsa och ond hals. Rösten har åtminstone återhämtat sig lite mer så jag kan prata igen ganska bra. Då kände jag att jag kunde ta och skriva ett litet inlägg för att berätta om den närmaste tiden.

 

Senast jag skrev var den 13/11. Det som är bra med min kalender är att jag nästan skriver i den som en dagbok ibland så det är bara att titta tillbaka lite så ser man vad jag har hållit på med. 13/11 var i början på den vecka som skulle avgöra hur mycket mitt hårda arbete med iaidon skulle ge något resultat. Jag hade gjort ett hårt arbete inför graderingen under SM i maj. När detta misslyckades tappade jag tron på att jag skulle klara av ett nytt försök. Tiden från detta försök till denna vecka hade ups and downs. Det fanns stunder jag aldrig trodde att jag skulle klara av ett nytt försök, det fanns stunder när jag kände att detta är inga problem, det fanns stunder när jag tvekade, det fanns stunder när jag tvivlade...en berg och dalbana av blandade känslor.

 

Så var det dags. Morgonen den 18/11 åkte jag mot Halmstad. Jag träffade en massa människor som peppade mig och trodde på mig. Jag kände hur stödet utifrån växte och att de goda råd som jag fick faktiskt var goda råd. Konstruktiv kritik kan bara upplevas som konstruktiv om man tillåter kritiken att bli just konstruktiv och inte låter den bli ett hinder. Den här helgen blev det mycket teknikträning och även lite tävlingsträning - det mesta kändes bara bra och den känslan levde jag på under hela helgen.

 

Så kom graderingen, det stora ögonblicket. Det var dags för mig och ett antal andra elever att testa till diverse olika grader från 1:a kyu - 3:e dan. Jag och en till var aktuella till 2:a dan. Vi klev ut på träningsytan, hälsade på, gjorde våra kator, hälsade av och klev av ytan. Det hela kändes bra. Den viktigaste känslan för mig var att jag hade kommit ihåg rätt kator den här gången. När alla var klara visade sig resultatet på en tavla - jag var godkänd till 2:a dan i iaido! Lyckan var stor, jag gratulerade och gratulerades av många. Jag fick mycket positiva kommentarer, tankar om en bra gradering och en stor utveckling spred sig i min kropp. Det kändes bra. Nu är ett stort mål nått - bara att jobba vidare mot ytterligare mål - 3:e dan är nästa steg. Men det dröjer tre år till dess jag provar till detta.

 

Vad har hänt i övrigt då? Jag har tränat judo i Älmhult och Knislinge. Jag har drillat mina elever mot nya grader och de har kämpat hårt. Om ett par veckor ska dom också få prova till nya graderingar, de ska också få känna sig nervösa, de ska få känna att de kämpar hårt och får arbeta hårt för sitt nya resultat. På lördag ska jag hjälpa Anders till 3:e dan i judo. Vi har tränat i 1,5 år för detta tillfälle och nu på lördag är det dags att visa framfötterna i Stockholm.

 

På musikfronten har det varit lite lugnare ett tag förutom en konsert med brillianta tolkningar av Bob Dylan av Thomas Wiehe och Stefan Ferne (tror jag). Jag håller dessutom igång mitt eget spelande med mina egna instrument och fortsätter mitt byggande på min andra nyckelharpa i Lönsboda. På torsdag ska jag spela upp till lite juldanser på julstugan på jobbet, veckan därpå blir det en musikalisk insats på Luciafirandet både i Lönsboda och på jobbet. Så musiken har sin plats den med ihop med byggandet. Skönt att man kan ägna sig åt sina intressen. Man får lägga ner olika mycket tid i olika perioder av livet helt enkelt.

 

Hur går det med Jane då undrar ni? Jo vi har fortsatt kontakt, vi pratar varje dag, vi verkar tycka bättre och bättre om varandra. Hon stöttar mig, kommer med goda råd och visar hur gärna hon vill ta hand om mig. Det är alltid svårt att vet hur det känns innan man träffas, men ännu så länge känns det faktiskt bra så här på avstånd. Jag håller på att spara ihop till en resa till Filippinerna i april för att få träffa henne. Hon verkar fantastisk och jag lever mycket på det just nu. Dessvärre dyker gamla förhållanden upp i huvudet ibland, gamla känslor och gamla tankar blossar upp och jag känner att jag deppar lite ett tag. Men lika fort som jag börjar deppa försvinner depressionen. Man måste lära sig att släppa det som har varit och gå vidare.

 

Min förkylning och heshet började i torsdags förra veckan, men nu börjar jag bli stabil igen. Rösten börjar återkomma, min förkylning blir mer hanterbar och slemmet i halsen börjar lossna så sakta. Allt kan läka, det tar bara lite tid. På lördag ska jag hjälpa Anders på graderingen. Jag kanske inte är 100 procent ok, men jag är i alla fall 80 - 90 procent bra då - gissar jag. Jag får läka ut ordentligt sedan. Jag är nog frisk för att klara av att hjälpa Anders på sin gradering =).

 

Veckan därpå blir det ett besök till Öland, mamma fyller år. Och sedan mina vänner är det jul - då blir det ytterligare besök till Öland och att bli där ett tag.

 

Vi hörs snart igen!

Over and out! // Jimmy Spelman