MUSIKEN ÄR EN STOR DEL AV MITT LIV

Hej alla läsare!
 
När man har en ledig vecka hemma så passar man på att odla sina många intressen. Som ni har förstått är träningen en stor del av mitt liv: mina kampsporter och mina olika delmål. Under veckan som varit har jag cyklat en hel del och även tränat några pass judo. Jätteskönt på alla sätt!
 
MEN nu ska det handla om musik. Som ni vet spelar jag en rad olika sorters instrument. De instrument jag har i min ägo är nyckelharpa, gitarr, elgitarr, ukulele, cittra och vevlira. Jag kan även spela elbas, piano, trummor och bygelgitarr (dessa instrument har jag inte i min ägo).
 
Jag spelade i unga år blockflöjt, synt och trumpet. inget av dom nappade jag på. När jag började femman började jag spela gitarr och det var en stor ingångsport. Jag spelade sedan gitarr i två år men sedan kom skolarbetet lite emellan så då fick det bli ett uppehåll. När jag slutade nian, 1996, började så smått få sug på musik igen. En kompis och jag började spela in musik ihop och han spelade gitarr. Jag började då så sakta repetera mina gitarrkunskaper, samlade låtar, lärde mig flera ackord och samlade låtar i pärmar.
 
Nyckelharpan gjorde sitt intåg i mitt liv i december 1997. Jag hade innan lyssnat massor på Nordman och sjungit på deras låtar med Håkans hesa röst. Sången var inte så bra då så jag började titta på deras instrument. Jag såg nyckelharpan och blev sugen på att börja spela det. Jag fick kontakt med en farbror i Torsås som sålde nyckelharpor för 6000 kr. Den 6 december 1997 köpte jag min första nyckelharpa. Efter ungefär 3 månader började förstå hur tonerna var upplagda och började leta låtar som samlades i pärmar. 2001 specialbeställde jag en nyckelharpa av samme farbror som jag köpte min första harpa av. Då fick jag intresse för att försöka bygga en nyckelharpa själv. Jag köpte en byggsats 2002 och harpan stod klar 2009. Värt att nämna här är att jag inte byggde på harpan under alla dessa 7 år hela tiden, men om jag hade byggt kontinuerligt så kanske den hade varit klar på två år. Jag äger idag fyra nyckelharpor: den äldsta, min specialbeställda, min eget byggda och dessutom en harpa som jag hittade på Öland. Jag håller på att bygga en andra nyckelharpa som jag räknar med att få klar antingen i december eller i början av nästa år.
 
Cittran fick jag av en tant som pappa hjälpte emellanåt, så även jag. Ungefär tre dagar innan tanten dog (1998)visade hon mig hur man spelade och jag kom igång så smått. Cittran för mig är ett komplement till gitarren, den är kul att spela på ibland när man inte har lust med gitarr. Den är inte så svårspelad, men den har en fin klang som jag tycker om att lyssna till ibland.
 
Ukulelen och elgitarren är mer eller mindre delar av en slump. Jag jobbade i Virestad 2010 - 2013. Under ett av åren där gick vi och städade i alla vrår och då hittade jag en ukulele i ett fodral. Jag tog hem den och började så smått lära mig ackorden och använde instrumentet till de sångsamlingar vi hade på förskolan. Så småningom fick jag tag i en ukulele på en loppis för 90 kr som jag sedan köpte strängar till. Den hänger fint på min vägg och tas ner emellanåt för att spelas på och sjungas till. Elgitarren som jag äger köpte jag av en kompis i Lönsboda för 500 kr.
 
Vevliran har en speciell historia. En dag funderade jag på att börja bygga upp en repertoar med medeltidslåtar. Men ska man göra det så vill man ju göra det på ett tidstroget instrument. Jag funderade på vilket instrument jag skulle välja. Till sist stod valet mellan moraharpa och vevlira. Moraharpa var ett slags nyckelharpa och det kunde jag ju faktiskt redan spela. Så det lutade åt vevlira. Ett annat problem var att vevliror var väldigt dyra. Då bestämde jag mig för att bygga en vevlira först och sedan lära mig spela på den. Jag hade en kontakt i Lönsboda som hjälpt mig att renovera ett par nyckelharpor och i hans verkstad hittade jag en vevlira som han hade byggt. Sagt och gjort, jag bestämde mig för att gå en kurs hos honom och bygga en vevlira. I augusti 2012 stod den klar. Därefter gick det en tid och jag spelade lite försiktigt på den emellanåt. 2014 gick jag en kurs för vevlirespel. Där fick jag en massa tips och råd på vad jag behövde åtgärda: andra strängar, speciellt harts, och justeringar på det som jag hade byggt. Idag spelar jag aktivt på den och har lärt mig fem låtar på den - men fler ska det bli.
 
Nu har ni fått en liten insikt i hur min musikaliska bana har varit och hur den ser ut idag. Idag spelar jag på mina instrument mest hemma på kammaren. Men instrumenten tas med i undervisningen och emellanåt genomför jag en del spelningar i kyrkor och på spelmansstämmor. Jag spelar och sjunger med min familj och även med mina goda vänner. Sången var jag inte så bra på i början, men tack vare inspirationskällor och mycket övning sjunger jag idag bättre - jag är kanske inte någon idol eller någon supertenor, men det fungerar till husbehov.
 
Hoppas att ni tyckte om det ni läste och förstår vilket arbete jag har lagt ner på musiken. Som jag sa i början, musiken är en stor del av mitt liv och kommer så vara framöver också.
 
Over and out! // Jimmy Spelman


ETT MUSIKINLÄGG OCKSÅ

Hej!
 
Såhär dagen efter så har väl besvikelsen lagt sig något efter misslyckandet i helgen, det kommer att ta ett tag innan det lägger sig helt. Men jag kommer att komma över det.
 
Nåja, det var inte detta jag skulle ta upp nu igen. Jag måste få glänsa lite med att berätta om en dröm som gick i uppfyllelse den 14/5. Jag spelade i Loshults kyrka till förmån för hungersdrabbade i Afrika. Jag, Elisabeth (kantorn), Loshults kyrkokör och Må bra-kören framförde en hel del fina låtar i kärlekens tecken. För första gången gjorde jag en spelning med alla mina tre favoritinstrument: nyckelharpa, vevlira och gitarr.  Låtar som framfördes var:
 
Amazing grace (Av nåd), Utan dig, Stilla ro och nära, Feberdansen, Dom som aldrig sover, Tobogubben, Vid Färjestaden, Midsommarblomster, Kärlekens tid, Störst av dom är kärlek och Gärdebylåten.
 
En kväll när jag verkligen fick glänsa blev det. Vi drog in drygt 2 400 kr till de hungersdrabbade i Afrika - jättebra!
 
Nu på torsdag ska jag spela igen på Loshulta-torsdag. Detta är ett firande som man har behållit i Loshult sedan många år tillbaka. Det ska också bli kul tycker jag.
 
Veckorna rullar ju bara på nu och snart är det sommar med allt vad det innebär. Skolavslutningar, judoavslutning och sedan vidtar en lång ledighet som kommer smyckas av en hel del träning. Jag har en kompis som ska försöka ta 3:e dan i judo som jag ska vara kastdocka åt.
 
Avslutningsvis: När man blivit besviken så får man se framåt och försöka se till det andra man vill ha roligt åt istället. Man får inte gräva ner sig, det är bara att ge sig upp på hästen igen och rida vidare mot nya mål. Mina mål har nu förändrats lite: I november eller december kommer jag gradera till 2:a dan i iaido och 1:a kyu i jodo. Man har ju lärt sig att vara flexibel  som lärare =).
 
Over and out! // Jimmy Spelman


GÅRDAGEN BLEV EN MUSICERANDE DAG

Hej alla läsare!
 
Igår levde jag verkligen upp till smeknamnet Jimmy Spelman. Morgonen började med lite slappande och en god frukost som lördagarna brukar inledas med. Så plötsligt fick jag två låtar på huvudet: "Bare necessities" och "I wanna be like you" från Djungelboken. Morgonen fortsatte sedan med en hel del musicerande på gitarr och växlade med elgitarr emellanåt. Det blev låtar av Afzelius först sedan fortsatte jag med hela repertoaren av Rullande ljudet - en musikgrupp som bestod av mig och Terese Söderström. Många goda och glada minnen väcktes till liv.
 
Runt 11:45 behövde jag en paus. Jag började då förbereda maten och bar upp alla julsakerna från förrådet. Jag lagade sedan fläsklägg och potatismos, åt, tog det lugnt mellan soffan och datorn och runt 17:00 började jag att julpynta.
 
18:30 var det så dags för ny musik. Nu spelade jag musik på två av mina nyckelharpor. Det blev lite blandad kompott av folklåtar, dansmusik, gamla schlagers och lite modernare låtar. Härligt att få ge dessa två instrument en genomkörare emellanåt. Jag kopplade dessutom in förstärkaren till dom så halva Älmhult måste förstått vad jag sysslade med. Jag spelade också de tre låtarna jag kan på vevliran innan det var dags för "Så mycket bättre".
 
Kan ni tänka er - efter det programmet fick jag mera kli i fingrarna så jag tog ett par rundor med ukulelen också. Jag satt väl och lirade på den i ungefär en halvtimme innan jag insåg att nu fick det vara färdigmusicerat. Efter rundor på gitarr, elgitarr, nyckelharpa, vevlira och ukulele kändes det i fingrarna.
 
Då hade jag fortfarande så mycket energi i kroppen att jag fick lov att ta en kvällspromenad med mina tankar. När jag tar mina promenader brukar jag få en hel del tid att tänka - den här kvällen ventilerades en hel del negativa tankar dessvärre. Jag pendlade mellan känslan av att vara bra på det jag gör till de mörkaste tankar som någonsin nått mitt sinne. Exakt vad dessa tankar innebar kan jag inte säga här men de fick mig ledsen kan jag säga. Jag kom hem efter 1 h 15 minuter och satte mig en stund vid datorn innan det blev dags att lägga sig.
 
Så såg gårdagen ut. Vad som händer idag vet jag inte ännu - det får vi se. Kanske blir mer musicerande, eller så blir det något annat. Vi får se...
 
Vi hörs när vi hörs! Over and out! // Jimmy Spelman


HERR PEDERS SJÖRESA

Jag passar på att skriva ett inlägg till.
 
Jag satt igår på kammaren och klinkade ut en låt som jag länge velat kunna spela. Nordman sjunger denna låt på deras skiva "Patina".
 
"Herr Peders sjöresa" handlar om herr Peder som ger sig ut på en sjöresa med en stor besättning. På vägen råkar de på ett kraftigt oväder. de ber till Gud om att få bättre väder utan resultat. Kaptenen föreslår då att de ska slå tärning om vem som gjort de värsta synderna. Lotten hamnar på herr Peder tre gånger på raken. Han bekänner då vilka hemskheter han faktiskt har genomfört. När besättningen sedan kastar honom i vågornas gap lugnar sig stormen och skeppet kan börja segla på nytt.
 
En spännande låt som är fantastiskt vacker i melodin också. Här nedan kan ni läsa texten. Nordman sjunger den lite annorlunda i näst sista versen. Herr Peder ber då besättningen att om hans fostermor frågar efter honom så ska de säga att han bor i främmande land och att han har det ljuvligt och gott där.
 
http://www.skjaldesang.dk/estrato.php?Page=vissang&sid=127
 
Så, nu har ni fått lite att läsa...
 
Over and out....again! // Jimmy Spelman
 
 


SPELMÄN OCH STRÅKAR

Jag kostar på mig att skriva ett inlägg till när jag ändå har ångan uppe.
 
Jag har de senaste dagarna suttit en del på Internet hos svärföräldrarna i Falkenberg. Jag är ju lite mer morgonpigg än de flesta. Jag har hittat en hel del information och intressanta filmklipp samt fått tankar till en del beställningar i nästa vecka. 
 
Det första som jag funderar över är stråkföring. Man ser klipp på en massa spelmän som är skickliga på alla de sätt som finns. De river av den ena låten efter den andra i 180 km/h och låter sig imponeras på alla sätt. Men en sak varierar väldigt: stråkföringen. En del har riktiga sopstråk, om jag ska säga min mening. Jag har spelat nyckelharpa i 17 år nu och har nog en skaplig stråkföring d v s jag försöker hålla min stråke mellan lekens slut och stallet hela vägen genom låtarna. Ibland brister säkert även jag, men så länge man har det i åtanke så vet man ju att det behöver förbättras. Men är det då så viktigt med stråkföring? De flesta skickliga spelmän ser ju så snabba och duktiga ut och verkar ändå ha ett högt anseende. Nåja, tanken har väckt mig i alla fall. Jag kan tycka att en skicklig spelman är en som både spelar skickligt och har en bra stråkföring (det både låter och ser bra ut). Man lyssnar ju med ögonen också. 
 
Det andra jag tänker på är instrumentbygge. Det konstiga är att ser jag något som berör mina största intressen (musik, instrumentbygge och kampsport) så tänder det en liten gnista i mig - en gnista som säger till mig att jag ska sätta igång med det där jag ser på klippet. Jag har kikat på en del klipp där de bygger instrument och då börjar det genast klia i mina fingrar. Jag tänker: Fasen vad häftigt det vore att bygga ett nytt instrument! Men kort därpå är det något som säger mig: Nä, vänta nu lite. Se till att få fason på det senaste projektet, vevliran, först innan du ger dig på något nytt projekt! Den impulsive och den förnuftige kolliderar inom en ibland och oftast tar den förnuftige över. Även denna gång kommer jag lyda den förnuftige och försöka ta tag i vevliran först så den fungerar innan nästa projekt kommer igång. Faktum är ju att jag faktiskt ska lära mig medeltida musik på vevliran, det var ju tanken när jag byggde vevliran. Så skärp dig nu Jimmy!
 
Hoppas jag sådde några tankar i sommaren...
Nu ska jag äta frukost och åka till Gekås en kortis med svärföräldrarna, svägerskan och hjärtat. 
 
 
 
 


MUSIKENS VÄG

Hello musiclovers!
 
Musik är något som har kommit att bli en stor del av mitt liv. Men vägen har varit krokig och jag har stött på många hinder, vägledningar och funderingar på vägen. Här kommer nu historien om mitt musikaliska liv.
 
Redan som liten inspirerades jag av många olika sorters musik. Mina första musikaliska minnen förknippar jag med min farfar. När jag skulle sova över där så satte han alltid på ett band med Mats Paulsson för att jag skulle kunna somna lättare. Detta var när jag var omkring fyra år. Det var också samma år jag stod på badstranden och sjöng "Diggiloo Diggiley" för alla som låg på badstranden i Borgholm. Det ska börjas i tid! I unga år lyssnade jag mest på musik via mammas och pappas grammofon. Barnlåtar av alla de slag strömmade ut från högtalarna. Mamma fick assistera när skivorna skulle vändas och liknande. Att lyssna på musik är nog en av de många orsakerna till att jag blev inspirerad av musik. Jag lyssnade också på mycket sagor via grammofon, men det tar vi en annan gång.
 
De första gångerna jag kom i kontakt med musicerande var när vi sjöng i kör i skolan och spelade blockflöjt. Jag provade även synth och trumpet när jag gick i skolan. Men blåsinstrument eller piano var inte det jag sökte. I femman kom jag in på att lära mig spela gitarr och detta höll i sig i 2 år, sedan tog skolan för mycket plats. Först i nian började jag inspireras av musik igen. Jag tog fram gitarren, lärde mig ackorden på nytt, samlade låtar i pärmar och musicerandet var igång på nytt.
 
                                                               
 
Så kom gruppen Nordman som kom att ta en stor plats i mitt liv en period. Jag inspirerades av sångaren och hur han sjöng. Jag härmade honom, men misslyckat resultat. Jag började istället snegla på instrumenten, och där såg jag den - NYCKELHARPAN! Detta magnifika instrument med sin underbara klang. Den 6:e december 1997 köpte jag min första nyckelharpa och började så experimentera med detta instrument. Ett år senare dök cittran upp i mitt liv, en gammal tant som pappa brukade hjälpa gav mig hennes cittra och visade hur man spelade. Nu hade jag gitarren, jag hade nyckelharpan och jag hade cittran.
 
                                                                                        
              
 
 
Sedan dess har musiken rullat in på många sätt i mitt liv. Jag kan idag spela nyckelharpa, gitarr, cittra, elgitarr, elbas, piano, trummor, ukulele och bygelgitarr. Jag håller på att lära mig spela vevlira, ett instrument som jag själv har byggt (såsom en av mina nyckelharpor). Ett litet steg i sänder är vad som krävs för att man ska bli bra.
 
                                                                   
                                                       
 
Detta är kortversionen av resan genom mitt musikaliska liv. Jag tycker det är väldigt roligt att musicera med andra människor även om det inte blir av lika ofta numera. Jag hade en period när jag spelade med en massa olika människor och provade olika sorters musik. Idag spelar jag mest för familjen eller vänner, givetvis inom jobbet en hel del också. Men det är klart att det finns drömmar också. Jag skulle gärna vilja starta ett band och spela för att samla in pengar till bättre behövande. Detta står ännu bara skrivet i stjärnorna - men vem vet? En dag så slår kanske drömmen in.
 
// Ta hand om er, musiclovers!