Hello musiclovers!

 

Musik är något som har kommit att bli en stor del av mitt liv. Men vägen har varit krokig och jag har stött på många hinder, vägledningar och funderingar på vägen. Här kommer nu historien om mitt musikaliska liv.

 

Redan som liten inspirerades jag av många olika sorters musik. Mina första musikaliska minnen förknippar jag med min farfar. När jag skulle sova över där så satte han alltid på ett band med Mats Paulsson för att jag skulle kunna somna lättare. Detta var när jag var omkring fyra år. Det var också samma år jag stod på badstranden och sjöng "Diggiloo Diggiley" för alla som låg på badstranden i Borgholm. Det ska börjas i tid! I unga år lyssnade jag mest på musik via mammas och pappas grammofon. Barnlåtar av alla de slag strömmade ut från högtalarna. Mamma fick assistera när skivorna skulle vändas och liknande. Att lyssna på musik är nog en av de många orsakerna till att jag blev inspirerad av musik. Jag lyssnade också på mycket sagor via grammofon, men det tar vi en annan gång.

 

De första gångerna jag kom i kontakt med musicerande var när vi sjöng i kör i skolan och spelade blockflöjt. Jag provade även synth och trumpet när jag gick i skolan. Men blåsinstrument eller piano var inte det jag sökte. I femman kom jag in på att lära mig spela gitarr och detta höll i sig i 2 år, sedan tog skolan för mycket plats. Först i nian började jag inspireras av musik igen. Jag tog fram gitarren, lärde mig ackorden på nytt, samlade låtar i pärmar och musicerandet var igång på nytt.

 

 

Så kom gruppen Nordman som kom att ta en stor plats i mitt liv en period. Jag inspirerades av sångaren och hur han sjöng. Jag härmade honom, men misslyckat resultat. Jag började istället snegla på instrumenten, och där såg jag den - NYCKELHARPAN! Detta magnifika instrument med sin underbara klang. Den 6:e december 1997 köpte jag min första nyckelharpa och började så experimentera med detta instrument. Ett år senare dök cittran upp i mitt liv, en gammal tant som pappa brukade hjälpa gav mig hennes cittra och visade hur man spelade. Nu hade jag gitarren, jag hade nyckelharpan och jag hade cittran.

 

                                                                                        

Sedan dess har musiken rullat in på många sätt i mitt liv. Jag kan idag spela nyckelharpa, gitarr, cittra, elgitarr, elbas, piano, trummor, ukulele och bygelgitarr. Jag håller på att lära mig spela vevlira, ett instrument som jag själv har byggt (såsom en av mina nyckelharpor). Ett litet steg i sänder är vad som krävs för att man ska bli bra.

 

                                                                   

                                                                    

 

Dags för ett nytt inlägg!

 

Att jag är en person som gillar att röra på mig är det väl ingen tvekan om. Jag försöker alltid se till att röra på mig ordentligt åtminstone 2 - 3 ggr i veckan - även under semestern. Jag och min pappa diskuterade detta och kom fram till att det är fler människor idag som motionerar regelbundet under stor del av sin tid. Det är många som rör på sig aktivt på så många olika sätt. Man kan då fråga sig varför folk motionerar så mycket numera. Det kan vara många orsaker till detta, jag ska ta upp några av dessa.

 

1. Den första orsaken jag tänker på är att motionsformerna är så många fler och att dessa motionsformer har blivit så vida spridda i vårt land. Det finns faktiskt en motionsform för alla på något sätt när man tänker efter. Det gäller ju verkligen att välja motionsform med omsorg, att man väljer rätt motionsform för just den person det gäller.

 

2. De olika motionsformerna når så många människor numera tack vare internet. Många träningsmetoder har insett att det inte alltid räcker med faktiska möten och flygblad för att nå kunder, man når så många fler via internet. Allt fler människor har internet hemma och kan därigenom få information om motionsformerna i lugn och ro framför datorn.

 

3. Motionsformerna blir allt mer digitaliserade och med vissa hjälpmedel kan man på ett enkelt sätt hålla kontroll på sin träning, sina resultat och till och med hur mycket man förbränner. Tack vare olika appar som man kan ladda ner via internet till sin telefon i vilken alla ens resultat finns lagrade. Tekniska hjälpmedel som underlättar vägen från överviktig till atlet är en orsak till att allt fler motionerar.

 

4. Eftersom allt fler människor tränar mer leder det till att de som inte tränar enkelt inspireras eller får information via sina tränande kompisar eller andra förebilder.

 

Anledningarna till att många fler tränar nuförtiden är säkert många fler än dessa. Jag själv tränar som sagt aktivt upp till 3 gånger i veckan (minst). Den senaste tiden har jag genomfört tre cykelturer vilka sammantaget är en sträcka av ungefär 7 mil. Jag tränar ju annars mycket kampsport, löptränar och cyklar ibland. Det är dock också viktigt att ha en balans på träningen. Man ska inte träna för mycket heller, det är lika viktigt att återhämta sig, slappa och ta det lugnt ibland.

 

Ha detta i åtanke och träna väl!

Den första gången jag fick upp ögonen för någon form av asiatisk kampsport var när jag såg Turtles för första gången. Sköldpaddorna sprang omkring och slogs med konstiga vapen och ropade konstiga ord. Det var konstigt, det var annorlunda och det var samtidigt spännande. Jag inspirerades av dessa sköldpaddor, jag drömde om att en gång kunna bli så skicklig och kunna flyga genom luften med en bra spark, kanske även med ett välhanterat vapen i handen.

 

Julen 1991 befann jag mig i Katrineholm och firade julen med min familj. En av mina kusiner hade med sig en judodräkt som jag fick prova. Johan, min bror, visade mig några enklare tekniker från ju-jutsu, en sport som han själv hade börjat träna tidigare under hösten. Han tyckte att jag också skulle börja träna detta, men jag var skeptisk till en början. jag hade ju sett hur Turtles sparkades och slogs och var rädd för att själv bli nedslagen på träningen och liknande. Men hur det var så bestämde jag mig ändå för att ge det en chans.

 

Januari 1992 gick jag upp på budo-mattan i Borgholm. Jag fick en spännande lektion i hur detta med ju-jutsu fungerade. Jag upptäckte att det inte alls var så farligt som det verkade, men detta gav mig också ett antiklimax. Jag tyckte inte det var skoj så jag sa att detta inte var något för mig. Då sa min pappa: "Du kan väl prova en gång till i alla fall, jag har ju ändå betalat medlemsavgiften!" Sagt och gjort, jag åkte ner en andra gång till mattan i Borgholm. Efter detta andra pass, var jag fast i budons värld. Under en tid av 21 år tränade jag ju-jutsu aktivt och erhöll 3:e dan. Idag tränar jag ju-jutsu lite mer sporadiskt på grund av avståndet till träningen.

 

Ju-jutsu är den sport som har dominerat mitt budointresse under de dryga 21 år som jag har ägnat åt budo. Under dessa år har jag för utom ju-jutsu provat aikido, karate, kobudo, judo, iaido, jodo, ninjutsu och Kung-Fu. Aikido, karate, ninjutsu och Kung-Fu utövade jag bara några enstaka gånger. Kobudo tränade jag i tre år och graderades till 4:e kyu. De budoarter som dominerar mitt liv nu är judo, iaido och jodo. Vad dessa sporter innefattar kommer jag berätta mer om framöver.

 

Hai-yaaaa!

Hej på er alla!

 

Nu har jag äntligen hamnat i bloggens värld. Jag har funderat många gånger på detta och nu har det äntligen blivit av. Jag har god hjälp av min lilla sötnos Marica, som för övrigt har en egen blogg. Tack vare det kan denna blogg bli uppdaterad och på det sättet intressant på alla sätt.

 

Vad ska denna blogg handla om då? Ja den kommer spegla min vardag och mina intressen väldigt mycket:

- Musik

- Instrument

- Träning

- Kampsport

- Slöjd

- Och en hel del annat

 

Jag ser fram emot detta och hoppas mitt bloggande kommer bli bra på alla sätt.

 

// Klart slut!